I september 1999 bestämde sig kyrkan Revelation Church i Chichester England att be non-stop i tre månader. Drivkraften var främst att bli bättre på att be och att möta Gud. Initiativtagaren, Pete Greig, hade tidigare under sommaren samma år spenderat tid i den lilla tyska byn Herrnhut. Anledningen till besöket var den kyrka som växte fram från byn under 1700-talet som blev pionjärer inom mission, smågrupps- och lekmannaarbete samt inte minst bön. En bönekedja påbörjades 1727 som pågick i över hundra år.

    

Pete tog intryck av besöket, längtade efter att be och lära känna Gud ännu mer och tänkte, om de kunde be i över hundra år, kan väl vi be i tre månader. Skulle det sluta med att vi bara ber en vecka är det mer än vi någonsin bett tidigare. Pete har beskrivit att deras bönemöten brukade samla sex äldre damer och en get. Geten var dessutom inte helt överlåten. 

    

De började be och Gud kom på besök. De fick se helanden, människor som inte trodde kom och ville spendera tid i bönerummet för de kände att ”Gud var där”. Människor kom till tro men kanske viktigast av allt, de lärde sig att be, genom att be. De fann att Gud svarade på deras böner. Människor från andra delar av England kom på besök och började göra samma sak i deras kyrkor. Utan att ha planerat eller ens velat det var en ny rörelse startad. I februari 2000 startade man en hemsida där man registrerade sig och skapade en kedja mellan olika bönerum som såg till att bönen pågick 24-7 non-stop. Idag är det i regel drygt hundra bönerum som är registrerade på hemsidan och är igång samtidigt världen över.

    

24-7 rörelsen kom tidigt till Sverige och redan under första året hade Sverige några veckor bokade i bönekedjan. Idag finns rörelsen över hela världen, där över hälften av världens länder har registrerat ett bönerum någon gång sedan starten. Det som startade med bön växte snart till att bli mycket mer. Man märkte att när Guds folk sökte sig till honom i bön sände han ut de tillbaka ut i världen som bärare av hans närvaro. Det dröjde inte länge innan bönen parade sig med missionsinitiativ samt diakonala projekt. Efter några år växte det som kallas för Boiler rooms fram. Ett Boiler room är allt ifrån en vanlig kyrka, till en kommunitet, till ett bönehus. Gemensamt är att man är en del av 24-7 rörelsen och lever efter de värderingar och praktiker som man funnit bärande och som blivit karakteristiska för rörelsen.

    

Historien hade varit otrolig om den var slut här, men Gud har en förmåga att göra mer än vad vi anar först. Samtidigt i Kansas City började en man vid namn Mike Bickle samla människor till bön. Det växte och även de har bett dygnet runt sedan september 99. Även de har spridit sig över hela världen och är kända som IHOP (International House of Prayer). I Indonesien började en kyrka be dygnet runt samma månad som ett svar på den ekonomiska och politiska krisen i landet. De har inte slutat be och har vuxit exponentiellt. I snitt planterar de en ny kyrka varje vecka. Japp, du läste rätt. Enligt de själva ändrade sig allting när de började be 1999, de har inte slutat sen dess. 

 

Vill du veta mer om vår story kan du läsa böckerna Red Moon Rising av Pete Greig (Sjöbergs förlag på svenska). Den beskriver hur rörelsen startade och dess ca 5 första år. Boken Dirty Glory av Pete Greig beskriver de nästföljande ca 10 åren.

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now